Dra mig fullkomligt baklänges, vad fort tiden går. Nyligen fick jag ett telefonsamtal som bekräftade detta på ett sätt jag sällan känt förut. Det var nämligen min gamla kollega Gabriel som hörde av sig. Det var många år sedan vi senast hördes. Jag arbetade med honom när jag var verksam som städhjälp.
Det var oerhört förvånande att han ringde. Faktum är att jag hade svårt att komma på ens vem han var när han presenterade sig. Sedan fick jag en flashback till när vi var städhjälp ihop – till hur kul vi hade tillsammans – och då mindes jag förstås direkt.
Vi pratade lite om livet i största allmänhet en stund. Sedan frågade jag rakt ut varför han kontaktat mig just då. Jag hade inte jobbat som städhjälp på massor av år. Det verkade inte han heller ha gjort. Han sa då att han hade tittat igenom sin dator på gamla bilder. Då hade en bild dykt upp på mig och honom. En bild från vår första dag som städhjälp ihop. Han sms:ade bilden direkt under samtalet. Herregud, vad ung jag såg ut. Jag hade inte sett Gabriel på många år men jag kan tänka mig att han kände likadant.
Vi skrattade åt bilden ihop. Pratade om hur otroligt längesen det kändes som vi började att arbeta med städhjälp. Då frågade han om jag kunde gissa hur längesen det var. För en årsblind person som jag så var detta en stor utmaning. Jag tänkte efter och kliade mig i huvudet. Kanske var det 13 år sedan? Eller var det längre? Det var i alla fall väldigt längesedan vi arbetade med städhjälp ihop. Då skrattade Gabriel i telefonen och gav mig svaret. Min reaktion löd:
- Är det 19 år sedan?! Var det nästan två decennium sedan vi började arbeta med städhjälp ihop? Vad fan, hur är det ens möjligt?
Jag blev helt chockad över att bli varskodd detta. Det var chockerande i ordets rätta bemärkelse. Jag kunde inte för mitt liv förstå att det hade gått så lång tid. Vi skrattade åt hur satans gamla vi var och pratade sedan lite mer om livet efter städhjälpen. Det var trevligt att byta några ord. Vi lade på och bestämde att vi skulle höras någon gång. Ingen visste när men båda visste att vi ville.